maila hej@justafrica.se

Tryckta tyger från Afrika "Wax" "Ankara" "Prints"

Kärt barn har många namn men de här tygerna med sina starka färger och kraftfulla mönster har blivit symboler för afrikanskt mode och textil. Men hur blev det så? Var kommer de ifrån egentligen? Är de afrikanska?

Från Holland till Västafrika

År 1846 tog entreprenören Pieter Fentener Van Vlissingen över en textilfabrik i den holländska staden Helmond. Det blev början på ett textilimperium som då gick under namnet P. F van Vlissingen & Co men numera är känt som Vlisco Group.

Pieters farbror, som arbetat för Holländska Ostindiska Kompaniet, hade tagit hem handtryckta waxbatiktyger från Indonesien. Tygerna inspirerade Pieter att utveckla en tryckteknik för att kunna framställa liknande tyger på industriell väg. Hans tanke var att både kunna sälja dem i Europa och exportera dem tillbaka till Indonesien. Det blev emellertid inte den succé Vlisco hade hoppats på. De europeiska kunderna var inte så intresserade och de indonesiska köparna var skeptiska till de nya fabrikstryckta tygerna.

De holländska trycken hittade emellertid snart en ny målgrupp. Västafrikanska soldater som rekryterats till Ostindien, uppskattade dem och tog med sig tyger hem som presenter till familj och vänner. De färgstarka tygerna visade sig också ha ett högt bytesvärde bland handelskvinnor i Västafrikas hamnar, där europeiska handelsfartyg lade till för att skaffa proviant och andra handelsvaror. Kvinnorna bytte till sig tygerna och kunde sälja dem som lyxprodukter på den lokala marknaden.

Handelsutbytet mellan Europa och Västafrika kom igång på 1500-talet. Då fanns det redan en väl etablerad regional handel med bla bomull i Västafrika, med Ghana som ett viktigt nav, vilket de europeiska handelsmännen kunde utnyttja. Man säger att bomull var den första globala handelsvaran och än viktigare blev den under 1700-talet, då bomullen ingick som en del av triangelhandeln där slavar, socker och tyger skapade grunden för Europas industrialisering.

De flesta tyger du hittar på marknader i Afrika idag är tryckta i Kina. Det rör sig om både lagligt importerade och smugglade tyger, liksom piratkopior och kinesiska “originalmönster” med stor variation på kvaliteten. Hitarget är det största kinesiska märket, som är kända för att reproducera klassiska waxmönster. De waxtyger du hittar på Just Africa produceras på fabriker i Västafrika, främst GTP i Ghana och Uniwax i Elfenbenskusen, då vi anser att det är viktigt att stötta den afrikanska textilindustrin. Du kan läsa mer om hur du kan se var ett tyg är tryckt i vårt bloginlägg om just det!

Mönster som kommunicerar

Textil har alltid spelat en central roll som status- och kulturbärare, förmedlare av sociala koder, grupptillhörighet och politiska budskap. Varje mönster och färgställning berättar en historia och signalerar något om personen som bär tyget. Vissa mönster berättar ordspråk och gamla lokala fabler. Ett och samma mönster kan ha flera olika innebörder som skiljer sig åt beroende på vilket land man befinner sig i.

Första: Klassiskt mönster från 60-talet. Trycket har flera namn och betydelser. En är Gramophone Apawa (old time record) som refererar till LP-skivor. En annan Nsubura (vattenbrunn) som relaterar till ringar på vattnet-effekten man får om man kastar en sten i en brunn. Andra: Nantwi bin (kodynga) är en metafor för avundsjuka. En kodynga ser torr ut på ytan men är kletig och stinker inuti. Tredje: Hirondelle är det franska ordet för svalor som även är en symbol för tur. Trycket kallas även Sika Wo Antaban (pengar har vingar). Om man inte hanterar pengar rätt kan de flyga sin kos.

Tryckteknik för moderna waxtyger

Tekniken att göra waxtryck är, förenklat, ett sätt att på mekanisk väg framställa tyger som ska efterlikna handtryckt batik. Den handtryckta tekniken görs i flera steg. Först ritas mönstret upp på tyget med vax, som är ett såkallat reservage, dvs man målar det på de mönsterpartier på tyget som inte ska färgas när man doppar tyget i färgbadet. Vaxet oxiderar och stelnar och tvättas därefter bort och mönstret kommer fram. För avancerade mönster upprepas proceduren flera gånger i olika färgbad.

När man gör waxtryck på industriell väg används, namnet till trots, inte vax som reservage, utan en massa som till stor del består av kåda. Reservaget hålls varmt i ett jämt tempererat bad som ”målas” på tyget genom graverade kopparrullar. Därefter sprejas kallt vatten på tyget för att reservaget ska stelna och tyget kan doppas i det första färgbadet som traditionellt oftast var indigo. När tyget är färgat krävs att vaxet oxideras och för de industriellt tryckta tygerna sköts detta genom att de går igenom en maskin. När tyget rullas mellan valsarna i oxideringsmaskinen bildas små sprickor i reservaget där färg tränger igenom och ger tyget en krackelerad effekt. Från början ansågs krackeleringen vara ett produktionsfel, men har idag blivit ett signum för waxtrycken. För att få fler färger och mönster på tyget upprepas processen eller så använder man sig av snidade träblock för att trycka på mönster för hand.

Ett äkta waxtryckt tyg blir aldrig exakt likadant, utan varje meter är unikt. Det är en tidskrävande och dyr process, inte minst för att tyget trycks på båda sidor. Därför har man utvecklat enklare tekniker som ofta kallas Fancy. Fancytyger trycks endast på ena sidan och man trycker med flera färger samtidigt. Man ser ofta att trycken imiterar krackeleringen från de äkta waxtryckta tygerna för att efterlikna dem. De waxtyger du hittar på Just Africa är oftast tryckta med Fancy-teknik.

Källor: Gtpfashion.com, Vlisco.com
Making borders. Engaging the threat of Chinese textiles in Ghana, Linn Axelsson, 2012
African Wax Print – a textile journey, Magie Relph & Robert Irwin, 2010
New African Woman, Special Edition “Fashion in Africa” Issue 39, 2016
Kwame Nkrumah, http://ir.knust.edu.gh/bitstream/123456789/7331/1/Howard2.pdf
Messy Nessy, http://www.messynessychic.com/2015/10/30/made-in-holland-the-chanel-of-africa/
Elle, http://www.elle.ci/Mode/Actu-mode/Nana-Benz-Heritage-feminin-et-Leadership-a-l-africaine