• maila hej@justafrica.se

Tuareghantverk

tuaregask med silversmyckenTuaregerna är ett nomadfolk, ett berberfolk, som lever i södra Sahara. De har en rik poesi och är en av få kulturer i Afrika söder om Sahara som har en skriftlig tradition med eget skriftspråk.

Handel och boskapsskötsel har varit och är viktiga näringar för tuaregerna. Romantiska benämningar som "öknens riddare" eller det "blå folket" har de fått på grund av sina vackra blå kläder och turbaner när de ses rida på sina kameler i öknen. Idag är många tuareger bofasta i Niger, Mali och Burkina Faso.

Inom hantverk i Västafrika är tuaregerna kända för sina läderarbeten och vackra silversmide.

Läderarbeten

Tuaregfolket är även kända för sina läderarbeten. De gör bland annat vackra askar där getskinn spänns över en form av trä och plaströr. Skinnet har färgats och mönstren mejslas fram av skickliga hantverkare på Village Artisanal (hantverksbyn) i Ouagadougou, huvudstad i Burkina Faso.

Silversmide

Tuaregsmycken har ofta speciella namn och får bäras i olika sammanhang beroende på ställning och kön. Tuaregkorsen är kanske de mest typiska smyckena och finns i 21 olika varieranter beroende på vilken klan och ort man kommer ifrån. Formen har inget att göra med ett kristet kors, utan är en amulett som ska ge skydd när man är ute med boskapen i öknen. Alla tuaregkors innehåller de fyra vädersträcken och ges som en symbol för övergången från barn till vuxen. Det var när pojkarna fick ta eget ansvar för att valla djuren som de fick ett kors av sin pappa. Enligt vissa finns alla vädersträcken med "för en nomad vet aldrig var han ska dö" och på så sätt kan det liknas vid en slags kompass.

De tuaregsmycken vi har i butiken är tillverkade av en grupp med 11 tuaregsmeder verksamma i Agadez som ligger i norra Niger. Vi har lärt känna gruppen genom en av deras medlemmar som åker till Frankrike och säljer varje år. Med den tuffa situation som råder i Sahelregionen med konflikter och oroligheter, har turismen helt försvunnit. Möjligheten att exportera smycken är i princip enda sättet för gruppen att kunna fortsätta med att försörja sig på sitt hantverk.



Tillbaka till toppen